I en botaniskträdgård i Dublin. Solen sken och bredvid mig stod en vän och log.
Det var en tisdag. För en gångs skull var telefonen i flygplansläge och jag var i ögonblicket.
Jag minns det tydligt. Alla dofter, alla ljud, skratten och solen.
I det ögonblicket insåg jag att det är dessa studer jag lever för.
Stunder som jag vill minnas när jag är gammal och grå.
Stunder som får mig att tänka tillbaka på ögonblick och le.
